Vinterns Fat Ass-ultras
Som del i träningen inför Ursvik Ultra och Täby Extreme Challenge så satte vi ihop två Fat Ass-ultras under vintern. Vi hade kommit fram till att vi ville springa ett dagslångt backpass, och träna på att disponera energi och kraft över längre tid. Hur gör man det bäst? Jo, man bjuder förstås in vänner. Gamla, likväl som nya!
Fortsätt Upp!
Vi vet alla att backträning är förklädd fartträning. Och vi gillar starka lår. Både Ursvik Ultra och TEC går på varvbanor, och vi är säkert inte de enda som behöver träna på att springa en massa varv. Vi satte upp en dag då vi skulle springa en något anpassad Hammarby Alpin Marathon-bana (eller Rogers Bergsbana som den också kallas). Tanken var att vi i princip skulle springa så länge det gick. Vi tänkte att de som ville springa hela dagen skulle springa 28 varv. Som av en händelse lika många som det kommer vara på den längsta distansen på TEC i april. Sen bjöd vi in våra vänner. Som i sin tur bjöd in sina vänner. Som i sin tur bjöd in sina vänner. Ja, ni fattar. Det känns som att en så puckad idé som Kom och spring runt Hammarbybacken så länge du pallar, mitt i januari kanske inte borde dra så mycket folk. Vi hade väl tänkt att vi skulle vara runt tio. Det är svårt att veta hur många vi var - folk kom och gick under dagen - men gissningsvis var det nog femtio personer som snurrade runt på banan. Knäppt!
Upplägget var i övrigt enkelt. Vi använde vindskyddet som start och mål på banan. Det brann i eldstaden hela dagen, och folk sprang. Precis så enkelt som det borde vara.
Fortsätt Tillbaka!
Det där med att disponera sina krafter under ett lopp tål att tränas på. Det känns som att det bästa sättet är att springa samma sträcka två gånger, och satsa på att den andra gången är snabbare än den första? I december sprang jag (Anders) Blåfrusen Ultramarathon, en terrängultra från Domarudden i Åkersberga mot Vaxholm - och tillbaka. Banan var fin, med lagom mycket terräng och lagom stor möjlighet att springa fel. Med det sagt så tål det att tränas även på den banan om loppet ska springas igen. Perfekt!
Vi sågs vid Domarudden en morgon i början av mars och sprang ut längs Blå leden. Eller sprang och sprang, vi pulsade. Om någon missat det så har vi haft sjukt mycket snö i år, så även i Åkersberga. Tanken var att vi skulle springa max sju timmar. Således skulle vi springa åt ena hållet och vända efter tre och en halv timme. Och springa snabbare tillbaka. Det gick! Det fanns även en idé om att träna på att springa i tävlingsfart för ultradistans, men det är svårt att veta hur snabbt det är i ankelhög nysnö. Vad gäller intensiteten så vågar vi skvallra om att det är tyngre att pulsa än att springa.
Dagen efter dök det upp ett inlägg på Tomas instagramflöde: Ibland är det rätt skönt att gå i någon annans fotspår... #upptäckösteråker #blåleden #österåker
Det är härligt att få vara vardagshjältar!
Årets Fat Ass-ultras summeras med att det är enklare att få med folk om det hålls i närheten av stan. Och att det är bra med en eldstad.
Tills nästa gång!
